Till innehåll på sidan
Till KTH:s startsida

Ny teknik ska få cyklister och självkörande fordon att förstå varandra

Person on bicycle in the R1 hall wearing AR goggles
Reaktorhallen var stort nog för att hysa testcyklisterna i studien. Foto: Ammar Al-Taie.
Publicerad 2025-06-16

Hur kommunicerar man med ett fordon som inte har någon förare? KTH-forskare hjälper cyklister att navigera i framtidens trafik – och tar avstamp i en kärnreaktor.

Självkörande fordon väntas bli en naturlig del av våra städer. Men utan en förare bakom ratten, hur ska cyklisterna veta vad fordonet är på väg att göra? Och hur ska bilen förstå cyklisten?

Forskare från KTH och University of Glasgow arbetar tillsammans för att undersöka hur kommunikationen mellan cyklister och självkörande fordon kan fungera. Målet är att utveckla nya sätt att interagera i trafiken, för att framtidens gator ska bli säkrare för alla trafikanter.

Andrii Matviienko

Portrait of a man

Andrii Matviienko  biträdande lektor i datavetenskap med inriktning på människa-datorinteraktion. Han leder Immersive Technologies lab , där han utforskar sätt att förbättra användarnas XR-upplevelser via nya inmatningstekniker, haptisk feedback, rörelse, smak, simuleringar och ansträngningsspel.

– Hur vi lyckas kommunicera kommer att vara avgörande för trafiksäkerheten, men området är fortfarande relativt outforskat, säger Andrii Matviienko, forskare i människa-datorinteraktion och projektledare på KTH.

Informella signaler mellan trafikanter

I dag bygger mycket av samspelet i trafiken på informella signaler – en handvinkning, en nick, ögonkontakt. Men sådana subtila gester fungerar inte när det inte finns någon mänsklig förare i fordonet.

För se hur samspelet cyklist-bil skulle kunna se ut tog forskargruppen hissen ner till reaktorhallen R1 på KTH:s campus. Där utrustades testcyklister med AR-headset (augmented reality) och fick cykla omkring i en virtuell trafikmiljö.

– Med ett AR-headset kan du fortfarande se den verkliga världen, men digitala objekt kan läggas till.

– Cyklisterna kunde röra sig fritt genom reaktorhallen samtidigt som de interagerade med simulerade självkörande bilar som projicerads i synfältet, förklarar Andrii Matviienko.

Ett av projektets fokus är att förstå hur lokala trafikvanor påverkar samspelet mellan cyklister och fordon. Forskarna studerade beteendet i tre städer, alla med mycket olika cykelkulturer: Stockholm (Sverige), Muscat (Oman) och Glasgow (Skottland).

– I Stockholm är cyklisterna vana vid en väl utbyggd infrastruktur och separata cykelbanor. De förlitar sig inte lika mycket på informella signaler. I Muscat, där cyklar och bilar delar på vägen och körfälten, förlitar man sig mycket mer på ögonkontakt och gester. Glasgow hamnar någonstans mittemellan, säger Andrii Matviienko.

Det väcker frågan: Bör självkörande fordon anpassa sin kommunikation beroende på var de kör?

– Ja, det tyder på att autonoma fordon kan behöva ”lära sig” lokala trafikspråk för att kunna interagera effektivt, säger han.

Smart visir på hjälmen

Forskarna undersöker också hur ny teknik kan hjälpa cyklister att förstå vad ett självkörande fordon har för intentioner - till exempel via bärbara enheter eller smart infrastruktur.

Man med cykel
Andrii Matviienko

– Det kan vara ett hjälmvisir som visar information, ett armband som vibrerar eller ljussignaler som projiceras direkt på vägbanan. Kanske även smarta trafikskyltar eller lampor som “översätter” vad fordonet "tänker".

Men ingen enskild lösning kommer att vara tillräcklig, konstaterar han.

– Vi kommer förmodligen att behöva flera system som samverkar - om din smartklocka dör måste det finnas ett annat sätt att få informationen, säger han.

Vad händer härnäst i projektet?

– Vår studie fokuserade till en början på möten mellan AR-cyklister i en-till-en-relationer. Nästa steg är att gå vidare mot mer realistiska trafiksituationer där flera cyklister och fordon samverkar samtidigt i trafiken.

Text: Anna Gullers

Innehållsansvarig:redaktion@kth.se
Tillhör: Om KTH
Senast ändrad: 2025-06-16